München sent 40-tal….. När kriget var slut och Roland Haeberlein började skolan var München fortfarande en stad i ruiner. Bayern ingick i den amerikanska ockupationszonen och gatorna patrullerades och bevakades av amerikanska soldater. Kvar från kriget fanns också många lemlästade och hemlösa tyskar som drog omkring på gatorna. Det kunde därför vara en skrämmande upplevelse för en liten pojke att vandra den långa vägen till och från skolan. En lång halvtimme av vånda varje dag! Roland hittade på en lek för att fördriva rädslan. Han började leta efter saker som låg på vägen. ”Det som jag kände igen hade jag ingen större nytta av. Men det som jag inte hade något direkt svar på vad det var, utan behövde gissa, det hjälpte mig att komma bort från rädslan och skräcken, som lurade i ruinernas skugga. Ju konstigare saker som jag hittade efter vägen, desto bättre mådde jag.” 

Så föddes de idéer som tjugo år senare skulle resultera i skulptören Roland Haeberleins färgstarka och burleska figurer som finns att beskåda på många platser i Sverige. Bland de mest kända är Fatbursparkens skulpturallé på Södermalm i Stockholm samt Soluret i Karlstad.

Köp Roland Haeberlein – skulptör

Adlibris

Bokus

1905 köpte skulptören Christian Eriksson fastigheten på Maria Prästgårdsgata på Södermalm. Med hjälp av sin vän arkitekten Ragnar Östberg ritade han och lät uppföra ett ateljéhus med fem ateljéer på gården. Där arbetade han själv fram till sin död 1935. Hans ateljé övertogs av hans son skulptören Liss Eriksson 1975.

Ett drygt trettiotal konstnärer har verkat i ateljéerna under årens lopp. Här återfinns både kända och mindre kända namn, både skulptörer och målare. Under Christians tid arbetade här t.ex. Nils Kreuger, Axel Törneman, Vera Nilsson, Tora Vega Holmström och Axel Törneman.

Efter hans död verkade t.ex. Agnes de Frumerie, Stig Blomberg, Sven X:et Erixson, Bo Beskow, Einar Kihlman och Nils Gehlin där.

Idag är det fortfarande en levande konstnärsmiljö. Dagens konstnärer är Eva Lange, Harald Lyth, Magnus Berg och Maria Hall. Från att ha legat i fattiga kvarter i stadens utkant har nu ateljégården på Södermalm blivit till en mycket populär innerstadsadress. Gården är än idag en levande konstnärsmiljö, en oas för fritt skapande mitt i den brusande stadens hjärta. Det är en unik miljö som vi måste värna om vi vill att Stockholm ska förbli en plats för kultur och fritt skapande. 

Köp Ett ateljéhus på Söder

Adlibris

Bokus

Hur förhåller vi oss till den offentliga konsten idag? Vad betyder den? Bryr vi oss om den överhuvudtaget? I den här boken tas Liss Erikssons offentliga verk som ett exempel.

Liss Eriksson var en av de mest betydande svenska skulptörerna under andra hälften av 1900-talet.Hans verk finns spridda över hela Sverige. Bland de mest kända är Järnpojken i Gamla Stan, La Mano vid Katarinavägen och Paret vid Valdemarsudde, alla i Stockholm. I Arvika finns bl a Fågelmannen och i Lund Huset. Författaren har försökt spåra och dokumentera flertalet av Liss Erikssons skulpturer runt hela Sverige.
Vid dokumentationen har författaren intervjuat människor på plats för att höra vad de tycker om skulpturerna. Det ger en insikt i hur offentlig konst uppfattas av betraktarna i närmiljön. Efterord av konsthistorikern Thomas Millroth. 

Köp Den rör mitt hjärta – om Liss Erikssons offentliga verk

Adlibris

Bokus